SV EN

Anna Anvret

2011-05-27

Att identifiera och studera genetiska risk- och skyddsfaktorer kan hjälpa oss förstå hur parkinsons sjukdom uppkommer. Det visar en ny avhandling av Anna Anvret inom Swedish Brain Powers forskning om genetik.

Parkinsons sjukdom är en progressiv neurodegenerativ sjukdom som främst drabbar äldre. De kliniska symtomen orsakas främst av att dopaminnervceller dör i en del av hjärnan som kallas substantia nigra. Det ger upphov till de karaktäristiska symtomen som skakningar, darrningar, muskelstelhet och långsamma rörelser. Idag finns inget botemedel för parkinson men under det senaste årtiondet har forskningen alltmer lyft fram genetiken som en väg att förstå varför sjukdomen uppstår. Det finns sällsynta ärftliga former av parkinson där gener som bär på avvikelser har identifierats. Idag finns det bevis för att genetiska faktorer är viktiga även för de vanliga sporadiska (icke ärftliga) formerna. För att kunna utveckla bättre läkemedel är det därför av största vikt att identifiera och karaktärisera potentiella genetiska avvikelser.

För denna avhandling har Anna Anvret använt olika metoder för att kunna identifiera och lokalisera genetiska avvikelser och dess effekter på gen- och proteinnivå. För att studera vad avsaknad av en gen kan leda till in vivo har möss studerats där genen tagits bort (knockoutmöss).

Resultaten från denna avhandling visar på betydelsen av både genetiska riskfaktorer och skyddande faktorer vid utveckling av parkinsons sjukdom. Mitokondriell dysfunktion är en riskfaktor som kopplats till parkinsons sjukdom och Anna har studerat tre olika gener involverade i mitokondriefunktion (MTIF3, POLG1 och DJ-1). Resultaten visar att den genetiska avvikelsen rs7669 i genen MTIF3 är associerad med parkinson. Genen POLG1 är viktig vid replikering och reparation av mitokondriellt DNA. Anna har observerat att en polyglutaminrepetition i POLG1 visar större variation hos parkinsonpatienter än bland friska personer. Anna har även identifierat en genetisk avvikelse i form av en så kallad tyst mutation hos två parkinsonpatienter.

En av  Annas huvudhypoteser är att genetiska avvikelser som leder till nedsatt funktion hos ADH-gener kan försämra kroppens skydd mot aggressiva aldehyder som i sin tur kan skada dopaminnervceller. Anna har gjort tre experiment med möss där genen Adh1 tagits bort i första musen, genen Adh4 tagits bort i den andra och både Adh1 och Adh4 i den tredje. Studierna visar ett stört motoriskt beteende hos alla tre mössen som svar på droger som påverkar dopaminsystemet. De hade även lägre monoaminnivåer i flera hjärnregioner jämfört med normala möss. Anna har även observerat ett försämrat luktsinne hos möss utan Adh4, vilket även rapporterats hos parkinsonpatienter.

Sammanfattningsvis kan identifieringen av nya genetiska risk- och skyddsfaktorer ge större insikt i sjukdomsprocessen och därmed bidra till utvecklingen av nya bättre läkemedel. Parkinson är i själva verket inte en sjukdom utan bör ses som ett samlingsnamn för en hel rad sjukdomar med liknande symtom. Identifiering av olika genetiska faktorer ger möjlighet att utveckla mer skräddarsydda, individuellt anpassade behandlingar som minskar risken för biverkningar.

Genes Involved in Parkinson’s Disease – Focus on Mitochondrial and Detoxifying Enzymes

© 2010 Swedish Brain Power